När arbetsmarknadskunniga möter upphandlingen

Mötet med upphandlingsvärlden har varit en utmaning. Och en framgångssaga. Eva Maria Samelius Kristensson från Arbetsförmedlingen och Stina Johansson från Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen ingår båda i pilotprojektets arbetsgrupp. Här berättar de om sina organisationers roll i arbetet och delar med sig av aha-upplevelser, missförstånd och lärdomar.

Arbetsgruppen i pilotprojektet för social hänsyn håller möte

”Arbeten för de individer som mest behöver det”

Vi befinner oss i Arbetsförmedlingens lokaler i den gamla syfabriken i Gamlestaden, eller i ’Ur-Göteborg” som arbetsförmedlare Eva Maria Samelius Kristensson säger.

- Där jobbade männen och här jobbade kvinnorna, berättar hon och pekar ut genom fönstret mot Svenska kullagerfabrikens bastanta siluett några hundra meter bort.

Vi har träffats för att tala om Göteborgs Stads pilotprojekt för social hänsyn i upphandling. För medan arbetsmarknaden idag må erbjuda fler arbetsmöjligheter för kvinnor än på syfabrikens tid, har andra samhällsgrupper blivit allt mer marginaliserade. Ungdomar, personer födda utomlands och personer med funktionsnedsättning tillhör de grupper som idag är överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa. De är målgrupperna i pilotprojektet.

- Social hänsyn i upphandling har med Arbetsförmedlingen att göra på så sätt att upphandlingen blir ytterligare en väg för dessa människor ut i jobb, förklarar Eva Maria som arbetar som arbetsförmedlare.

Med hjälp av krav- och villkorsformuleringar under benämningen ”social hänsyn” i förfrågningsunderlagen till offentliga tjänsteupphandlingar har projektet tagit fram en modell som kan skapa nya arbetstillfällen för de prioriterade målgrupperna hos leverantörerna.

Eva Maria Samelius Kristensson

Eva Maria Samelius Kristensson

- Det handlar om att företag ställer platser till förfogande för de individer som mest behöver det, säger Eva Maria.

Att skriva in krav på social hänsyn i form av anställning i upphandlingarna är bara ett steg i processen. Nästa steg är att matcha individer ur målgrupperna med det kompetensbehov leverantörerna har. Det är här Arbetsförmedlingen (AF) kommer in.

- Uppgiften för oss är hitta rätt urval personer till de lediga tjänsterna som skapas genom upphandlingarna. Dem hämtar vi bland annat från socialtjänsten och härifrån. De ska ha rätt förutsättningar och vi ska rusta dem på rätt sätt, förklarar Eva Maria.

Detta matchnings- och rekryteringsarbete kallas inom projektet för ”målgruppsprocessen”. Förutom AF deltar också Göteborgs Stads stadsdelsförvaltningar, Social resursförvaltning, Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen (ArbVux), Försäkringskassan (FK) och samordningsförbunden i denna del av arbetet.

Som Eva Maria påpekar sammanfaller uppgiften för dessa målgruppsansvariga organisationer i projektet i mångt och mycket med AF’s redan befintliga arbete. Den kompetens och de arbetsformer som redan finns på plats inom AF är därmed värdefull i projektet.

Samtidigt är projektet också intressant för AF som en ny väg att upprätta kontakter med arbetsgivare.

- Styrkan med upphandling som arbetsmarknadsverktyg är att det kan få många fler arbetsgivare med på banan och att se att det finns kompetens i alla människor, menar Eva Maria.

”Självklar koppling mellan kompetensutveckling och arbetsmarknad

En annan person som sitter med i arbetsgruppen på målgruppssidan är rektor Stina Johansson som representerar Arbetsmarknads- och Vuxenutbildningsförvaltningen (ArbVux) i projektet. ArbVux bildades 2014 i syfte att tydligare koppla samman den tidigare Vuxenutbildningsförvaltningens uppdrag med arbetsmarknadsfrågor.

- Ett syfte med sammanslagningen var att individens deltagande i olika arbetstränings- och arbetsmarknadsprojekt skulle kunna kombineras med utbildningsinsatser under samma period, förklarar Stina. Det finns på så vis en självklar koppling mellan kompetensutveckling och arbetsmarknad.

ArbVux är en viktig samverkanspart i pilotprojektet i den del av arbetet som handlar om att utbilda personer ur målgrupperna så att de får rätt kompetens för att kunna ta de arbeten som tillkommer genom upphandlingarna. Stina ser en stor potential i fråga om socialt ansvarsfull upphandling och arbetsmarknadsinsatser:

- När man talar om integration och att hålla ihop staden så är det viktigt att människor får makten över sitt eget liv och möjlighet att försörja sig. Man kan gå utbildningar och ingå i olika projekt, men arbetsplatsen är den bästa platsen för integration, menar hon.

Ett uttalat syfte med pilotprojektet är att se till stadens kompetensförsörjning. De bolag och förvaltningar som ingår i pilotprojektet är viktiga konsumenter av just byggtjänster. Därför har ArbVux varit delaktig i att få till stånd en första utbildningssatsning som baseras på prognoser om kommande arbetstillfällen genom upphandling på detta område. I februari 2015 påbörjade en första grupp om 10 personer sin byggutbildning.

Stina Johansson, rektor ArbVux

Stina Johansson

- Intresset har varit jättestort, berättar Stina. Vi fick hela 120 intresseanmälningar till de två första informationsmötena.

Totalt finns 50 platser. ArbVux står för utbildningskostnaden medan Stadsdelsförvaltningarna bidrar med eventuellt försörjningsstöd. Stina har varit med och utformat utbildningsinnehållet. Efter tre veckors orientering väljer deltagarna inriktning. De kan bli murare, målare, golvläggare, plåtslagare eller håltagare.

- Utbildningen är likvärdig med gymnasiets byggprogram, berättar Stina. Det enda som skiljer är extra svenska och matte för dem som behöver det.

Ett viktigt led i att få till stånd utbildningen var att få arbetsgivarpart och facket att godkänna antalet utbildningsplatser på byggområdet.

- Det var inte självklart att branschorganisationerna skulle godkänna en byggutbildning hos oss. Man har tidigare alltid velat att ungdomarna ska in i första hand, för att undvika undanträngningseffekter, berättar Stina.

I det här fallet uttalade branschen dock sitt stöd eftersom kompetensbrist väntas råda på ett flertal områden inom en relativt snar framtid. Utbildningen beräknas avslutas under 2016.

”Till en början fattade jag ingenting”

Det är många världar och organisationskulturer som har mötts genom pilotprojektet. Rikstäckande organisationer samverkar med kommunala aktörer, arbetsmarknadsanknutna aktörer med upphandlande enheter, och offentliga myndigheter med näringsliv, sektorn för social ekonomi och fack- och branschorganisationer. Därtill är det strategiska greppet att använda upphandling som arbetsmarknadsverktyg något förhållandevis nytt i Sverige.

När arbetsgruppen träffas är det många världar som möts

Eva Maria berättar att hon till en början inte riktigt visste vad det skulle komma att handla om.

- Ett antal möten fattade jag ingenting. Det har varit en process, högt och lågt, skrattar hon.

Sedan tillägger hon med större allvar att det har varit viktigt att lära sig längs vägen.

- Så är det i alla samverkansprojekt, säger hon. Man kan inte ha alla metoder färdiga innan man börjar.

Inte heller Stina visste till en början vad hon gett sig in på.

- Jag måste erkänna att jag inte hade någon som helst koll på vad social hänsyn i upphandling var. Jag hade aldrig ens mött begreppet tidigare, berättar Stina.

Enligt Eva Maria är samverkansprojekt som dessa bra nästan oavsett hur de faller ut eftersom ett utbyte av kunskap sker som bidrar till att vidga vyerna och stärka kompetensen inom den egna organisationen.

Det kan Stina bekräfta och nämner som exempel att något som har gått upp för henne under arbetets gång är att det finns ett större utrymme för människor som inte har så mycket utbildning på arbetsmarknaden än vad hon tidigare trott.

- Inom vuxenutbildningen vill vi ju helst se att alla får en gedigen utbildning, och så brukar även de fackliga resonera, förklarar Stina. Därför blir det intressant när upphandlarna säger att 20 procent av jobben i flera av de större byggprojekten är sådana som kan utföras utan så hög utbildning!

”Hur kan de upphandla utan att veta vad de ska upphandla?”

Många gånger skiljer sig både målbilder och arbetssätt radikalt åt mellan upphandlare och arbetsmarknads- och utbildningsansvariga. Stina berättar att hon har funderat mycket på dessa skillnader, och minns skrattande en fråga hon ställde sig.

- Hur kan de upphandla utan att veta vad de ska upphandla?

Den frågan uppstod när upphandlarna verkade ha svårt att ge några klara besked om vilka kompetenser och yrkeskategorier som skulle behövas för utförandet av de tjänster som de planerade upphandla. Sedan förstod hon hur det förhöll sig. Hon förklarar:

- Vi som arbetar med utbildningar är vana vid att vara väldigt precisa avseende utbildningars innehåll och vad som behövs för att de som gör en utbildning ska få den kompetens som är målet. Upphandlarna å sin sida är istället klara över preciseringar som avser det önskade resultatet av den tjänst som ska upphandlas. De har inte tidigare behövt tänka på vilka sorters kompetenser som behövs för att åstadkomma dessa resultat!

Detta har varit en av de stora utmaningarna i projektet.

- Utan prognoser om vilka yrkeskategorier och kompetenser som kommer behövas i utförandet av en upphandlad tjänst blir det väldigt svårt för oss i målgruppsprocessen att påbörja vårt arbete med att rusta individerna för att kunna ta de arbeten som skapas, förklarar Stina.

Den lösning som arbetsgruppen i pilotprojektet funnit har varit att utforma en modell som bygger på att upphandlaren gör bedömningar om yrkeskategorier och kompetensbehov i dialog med stödfunktionen för social hänsyn. Stödfunktionen i sin tur samverkar med de målgruppsansvariga organisationerna och för en dialog med fack- och branschorganisationer. På så vis skapas en brygga och naturlig arena för det nödvändiga kunskapsutbytet.

”Styrfart framåt!”

Sedan arbetsgruppen träffades första gången i augusti 2013 har mycket hänt. Inte bara har förståelsen för varandras verksamheter och arbetssätt ökat, en modell tagit form och en byggutbildning startats. Arbetet har också redan gett utdelning i form av anställningar. Sedan augusti i fjol har över 50 personer ur de prioriterade målgrupperna fått jobb hos stadens leverantörer. 

- Vi har kommit dithän att vi kan göra det nu, konstaterar Eva Maria entusiastiskt. Styrfart finns!

Nu handlar det återstående arbetet i arbetsgruppen om att bereda ärendet för beslut om implementering i resten av staden. I höst väntas kommunfullmäktige ta upp modellen för övervägande och beslut.

 

Text och bild: Cecilia Jonasson